femte april

Jag kan inte sova så bestämde mig för att börja skriva lite om avdelningen som jag spenderade några dagar på.

AVDELNINGEN

De flesta på avdelningen var tvångsintagna, inte jag. Jag hade åkt in frivilligt på grund av de enda ångestdämpande (fungerande) medlen jag hade: självmordstankar.
Efter besök på tre olika avdelningar lyckades jag äntligen hamna rätt.
För att ta sig in och ut ur avdelningen för heldygnsvård så behövs ett nyckelkort som endast personalen har tillgång till. Som patient får man bara gå ut i grupp under de schemalagda promenaderna, dessa sker på innegården någon dag, då och då. Det tog 4,5 timmar innan jag kom fram till rätt avdelning och 4 timmar till innan jag fick en säng.
I rum 10 låg det en gammal dam och ropade på hjälp. Personalen gick bara förbi rummet, utan att ens se efter vad som hänt. Efter 20 minuter gick det in en patient i rummet och frågade vad som stod på. Den gamla damen behövde få blöjan bytt och patienten letade fram någon som kunde hjälpa damen på rummet. Det tog ytterligare 10 minuter innan hon faktiskt fick någon hjälp.
Samma eftermiddag var en annan patient så hungrig att han höll på att svimma. Han gick och letade i påskäggen efter något "matigt" utan något vidare imponerande resultat.

Utkast från den femte april -10.

Jag kan inte komma på något mer att skriva om Katarinahusets slutna avdelning för mina anteckningar försvann.